LILLEMAN´S DIDGERIDOO SIDA

The Didgeridoo

Didgeridoo´n - ett instrument med över 20 000 år på nacken.

Ett entonigt träblås-instrument som spelas av Yolngus (aboriginer - Australiens urbefolkning).
Det tillverkas - eller snarare färdigställs - av en trädgren som urholkats av termiter. Denna barkas av, putsas till och förses med ett munstycke av bivax. Många blir dessutom försedda med traditionella Yolngu-mönster. Vanliga träslag är eucalyptos, redwood och järnträd.

Didgeridoo´n spelas med en blåsteknik snarlik den trumpetare använder sig av, med den skillnaden att didgeridoo´n spelas med avslappnade läppar. Man har också utvecklat s k cirkulationsandning - en andningsteknik som gör det möjligt att spela längre perioder utan avbrott för andhämtning.

Didgeridoo´n används dels i rituella sammanhang, men även som ren underhållning.
Den kompas ofta av s k "clicksticks" - en slags överdimensionerade claves - eller bumberanger som klappar fram en entonig rytm. Till detta sjunger man sånger med texter som oftast handlar om deras kultur, traditioner och historia.

Ingen vet med säkerhet hur gammal Didgeridoo´n är, men att det är ett av världens äldsta instrument råder det ingen tvivel om. Man har hittat grottmålningar - över 20 000 år gamla - som föreställer didgeridoo spelare.

Legenden Om Hur Didgeridoo´n Kom Till....

Det berättas, i Norra Australien, en mycket gammal historia om hur det kom sig att Yolgnus (aboriginernas egen benämning på sitt folk) började spela Didgeridoo.....

Berättelsen utspelar sig för länge sedan, i slutet av dreamtime (den tiden då jättarna skapade vår värld).

Det var en klan som hade problem med en illasinnad jätte som hade förälskat sig i klanens kvinnor och därför hade ovanan att röva bort klanens unga skönheter.
För att komma till rätta med problemet kallade klanen till ett möte där man bestämde sig för att göra en fälla. Man grävde en stor grop (jätteformat) som försågs med spetsade pålar i botten.

Dessa pålar var riktade uppåt i avsikt att spetsa jätten när han ramlade ner i gropen. Gropen täcktes över och tre av klanens vackraste oskulder sattes ut som lockbete, sedan satte man sig för att invänta jätten.

Det gick en dag...de gick två dagar....på tredje dagens morgon kunde man se jättens silhuett långt borta i horisonten.

Vid middagstid hade jätten nått platsen där fällan hade gillrats. Han fick syn på lockbetet och gick genast till attack. Jätten dråsade genom lövverket som hade dolt gropen och spetsades på pålarna. Men jätten var seglivad och dog inte genast. I smärta och döds-ångest lutade han sig fram och greppade tag i sin jättepenis, förde den mot munnen och började blåsa....

Ut kom det vidunderligaste ljud klanen någonsin hört. Klanens män blev helt betagna av detta ljud och greppade genast sina penisar. Men eftersom de inte var jättar så var de ej heller utrustade som jättar, deras penisar räckte inte till. Bedrövade gick de ut i skogen där de stötte på ett träd vars grenar hade urholkats av termiter. En av dessa grenar hade ramlat ner och männen såg genast likheten mellan grenen och jättens penis. En av männen plockade upp grenen, började blåsa i den och ut kom samma vidunderliga ljud som de hade hört tidigare från jätten........

Och det var så Yolgnus började spela Didgeridoo för över 20 000 år sedan......